Vad är diskriminering?

Diskriminering förutsätter att en person har behandlats sämre än andra i en jämförbar situation uttryckligen på grund av en eller flera personliga egenskaper.

Om till exempel en varu- eller tjänsteleverantör eller myndighet beter sig oartigt eller osakligt så är den dåliga servicen inte nödvändigtvis diskriminering i synnerhet om den är lika dålig för alla. Men om en servitör vägrar servera en person på grund av dennes etniska ursprung handlar det om lagstridig diskriminering.

Med multipel diskriminering avses att en person blir föremål för diskriminering på grund av två eller flera egenskaper. Till exempel en rom med funktionsnedsättning kan bli diskriminerad både på grund av funktionsnedsättningen och det etniska ursprunget.

Enligt diskrimineringslagen är också trakasserier, instruktioner eller befallningar att diskriminera samt vägran att göra rimliga anpassningar diskriminering.

Trakasserier är ett beteende som avsiktligt eller de facto kränker en persons människovärde så att man skapar en föraktfull, förnedrande, hotfull, fientlig eller aggressiv stämning som baserar sig på en förbjuden diskrimineringsgrund. I detta sammanhang har beteende en vid innebörd, vilket innebär att det kan handla om till exempel tal, e-postmeddelanden, miner, gester eller spridning av osakligt material eller andra kommunikationsformer. Ett beteende som kränker människovärdet behöver inte direkt rikta sig mot en viss person för att betraktas som trakasserier av personen utan det kan också rikta sig mot en grupp av människor.

Ett beteende som kränker och stör en annan person kan också vara straffbart som brott som avses i strafflagen, till exempel som ärekränkning. Offentlig skymfande eller nedsättande verksamhet mot en folkgrupp kan även bestraffas under brottsbeteckningen hets mot folkgrupp.

En befallning eller instruktion kan till exempel vara en anvisning, föreskrift eller skyldighet som anknyter till diskriminering eller som syftar till diskriminering. Förutsättningen är att den som ger anvisningen eller ordern har behörighet eller ställning att ge förpliktande order. Till exempel har arbetsgivaren till en vaktmästare på en restaurang behörighet att ge anvisningar och order som vaktmästaren är skyldig att följa. En anvisning eller order som givits med stöd av behörighet eller ställning kan vara diskriminerande oberoende av om mottagaren iakttar anvisningen eller ordern.

Enligt diskrimineringslagen är även vägran att göra rimliga anpassningar diskriminering. Myndigheter, anordnare av utbildning, arbetsgivare samt tjänste- och varuleverantörer ska vid behov göra rimliga anpassningar. Med hjälp av dem säkerställer man att personer med funktionsnedsättning kan sköta ärenden, utbilda sig, få arbete och arbeta samt få allmänt tillhandahållna tjänster och varor och klara av sina arbetsuppgifter och göra karriär på ett jämställt sätt. Om rimliga anpassningar inte görs kan det handla om diskriminering som är förbjudet enligt lagen.

Kraven på rimliga anpassningar varierar dock till exempel beroende på arbetsplatsens, butikens eller skolans storlek, tjänstens omfattning och aktörens ekonomiska situation.

Förbjuden diskriminering enligt diskrimineringslagen:

  • omedelbar dvs. direkt diskriminering: till exempel att kunder med samma kön inte får boka hotellrum på grund av deras sexuella läggning.
  • medelbar dvs. indirekt diskriminering: till exempel att en arbetsgivare kräver fullständiga kunskaper i finska av en jobbsökande, även om det inte är nödvändigt med tanke på utförandet av arbetet.
  • trakasserier: arbetsplatsmobbning, där en anställd bemöts föraktfullt, nedsättande eller hotfullt.
  • anvisning eller order att diskriminera: till exempel att en chef beordrar butikens anställda att inte betjäna romer. Det handlar om diskriminering även om anställda ännu inte har iakttagit ordern.
  • vägran att göra rimliga anpassningar: till exempel att en biograf inte har sett till att den är tillgänglig.

Förbudet mot diskriminering enligt diskrimineringslagen tillämpas omfattande, dvs. i regel omfattar den all privat och offentlig verksamhet. Ett undantag är verksamhet inom privat- och familjelivet samt religionsutövning.

I diskrimineringslagen föreskrivs också om förbud mot repressalier. Ingen får missgynnas eller straffas därför att han eller hon har anmält diskriminering, tagit upp missförhållanden på arbetsplatsen eller vidtagit andra åtgärder för att ingripa i diskriminering.

Alla människor har rätt att bli lika behandlade. Diskriminering är förbjudet enligt många av våra nationella lagar. Grundlagen tryggar de grundläggande rättigheterna för alla människor i Finland, och enligt strafflagen  är diskriminering en straffbar gärning.