Behöver du hjälp?

Kontakta vår kundtjänst

Ombudsmannens övervakningsuppgift

Diskrimineringsombudsmannen (tidigare Minoritetsombudsmannen ) fick, via en ändring av utlänningslagen och lagen gällande minoritetsombudsmannen, den 1 januari 2014 i uppgift att övervaka verkställigheten av avlägsnandet av utlänningar som utvisas eller avvisas ur landet.

Diskrimineringsombudsmannens uppgift att övervaka avlägsnanden ur landet

Diskrimineringsombudsmannen har enligt utlänningslagen som uppgift att övervaka avlägsnanden ur landet. Målet med övervakningen av avlägsnande ur landet är att utveckla avlägsningsprocessen mot en human verksamhet där de mänskliga rättigheterna respekteras. Med övervakningen vill man också öka systemets transparens, stärka rättsskyddet för personer som sänds tillbaka och riva ner fördomar som gäller myndighetsverksamheten.

På övervakningsresor kan övervakaren ställa frågor till chefen för ledsagningspatrullen och redogöra för sina observationer, men övervakaren har inte behörighet att ingripa i genomförandet av operationen. På basis av de erfarenheter som sammanställts utifrån enskilda övervakningsresor kan diskrimineringsombudsmannen ge myndigheterna förslag, rekommendationer, yttranden och råd vad gäller verkställandet av avlägsnande ur landet.

Omfattningen på övervakningen kan variera från att täcka alla faser av returneringen till att gälla en viss fas, såsom hämtning av en person som ska avlägsnas ur landet från en förvarsenhet. På grund av antalet avlägsnanden ur landet har ombudsmannen tillsvidare utifrån ändamålsenlighets- och riskbedömningen följt i synnerhet avlägsnanden där den som avlägsnas ur landet ledsagas ända till destinationen. Tyngdpunkten i övervakningen ligger på personer i sårbar ställning och så kallade riskfyllda tillbakasändningar, då det till exempel kan förväntas att den person som sänds tillbaka gör motstånd eller att polisen använder maktmedel. Vid bedömningen av sårbarhet riktas uppmärksamhet mot barnfamiljer, ensamstående kvinnor, det fysiska och psykiska hälsotillståndet för den som sänds tillbaka samt tillbakasändningar till utmanande destinationsländer som till exempel Irak och Afghanistan.

Vid den konkreta övervakningen riktas uppmärksamhet bland annat mot hur den polis som leder ledsagningspatrullen genomför operationshelheten och hur de poliser som fungerar som ledsagare bemöter personer som ska avlägsnas ur landet. De omständigheter som övervakarna riktar uppmärksamhet mot är till exempel kommunikationen med den som avlägsnas ur landet, informationen om resan, beaktandet av hälsotillståndet, beaktandet av tolkningsbehovet, serveringen av mat och dryck, anordnande av toalettbesök, medtagande av bagage, förhållandet mellan maktmedel och personens motstånd och hanteringen av maktmedelsutrustning.

Vad gäller enskilda personer som ska sändas tillbaka ska diskrimineringsombudsmannen beakta integritetsskyddet och sekretessplikterna. Också ur polisverksamhetens synvinkel finns det ett stort antal omständigheter som ska hemlighållas i fråga om returnering. Därför fokuserar övervakningsarbetet inte på offentlighet och omfattande utbredning av information. Diskrimineringsombudsmannen och övervakarna ger inte information om planerade returneringar och inte heller information om genomförande av enskilda operationer i efterskott.

Kontaktuppgifter:

Päivi Keskitalo, tfn: 0295 666 801
Pirjo Kruskopf, tfn: 0295 666 802

E-post yvv(at)oikeus.fi

Lagstiftning

Utlänningslagen

Lagen om diskrimineringsombudsmannen

Finansiering av övervakande av avlägsnande ur landet

Diskrimineringsombudsmannen har fått stöd av Europeiska Unionens asyl-, migrations- och integrationsfonden för att utveckla övervakningen av avlägsnande. Projektet som fortgår till den 30.6.2018 strävar till, att utveckla och befästa ett effektiv utomstående och oberoende övervakningssystem av avlägsnande i enlighet med EU-direktivet och den nationella lagstiftningen. Målsättningen är att öka avlägsnandets transparens, befästa de återvändande personernas rättsskydd och främja utvecklande av avlägsnande i enlighet med grundläggande rättigheter och konventioner om de mänskliga rättigheterna.