Blogg

Tillbaka

Tillgänglighet kostar inte skjortan, men diskriminerande attityder kommer att stå oss dyrt

Tillgänglighet kostar inte skjortan, men diskriminerande attityder kommer att stå oss dyrt

Johanna anmälde sig till kurser vid universitetet och upptäckte att föreläsningarna ordnades i föreläsningssalar som inte var tillgängliga. Hon kontaktade föreläsaren och bad om att man skulle byta föreläsningssal, så att också hon skulle ha möjlighet att delta i kurserna. Föreläsaren gick inte med på detta. Det slutade med att Johannas vänner bar henne in till föreläsningssalen. 


Det är alltför enkelt att sluta sina ögon, om man inte själv är i behov av tillgängliga lösningar. Om det är något som gör en person i rullstol upprörd, så är det attityder. Till en fullvärdig vardag hör möjligheten att röra sig, studera, jobba, ha fritidsintressen och uträtta ärenden – tillgängligt. För att skapa ett samhälle som är hinderslöst och tillgängligt krävs en betydande attitydförändring hos såväl lagstiftare och beslutsfattare som privata aktörer. Tillgänglighet ska ses som en tillgång och en konkurrensfördel, inte som en utgiftspost. Genom att påverka attityder kan vi förbättra ställningen och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Tillgänglighet kostar inte skjortan, men attityden att tillgänglighet inte spelar någon roll kommer att stå oss dyrt.


För att likabehandling på riktigt ska kunna genomföras också för personer med funktionsnedsättning, krävs att hela samhället verkligen är tillgängligt. Vi har en gällande FN konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, gällande lagstiftning om byggande samt tillgänglighetsförordningen för ombyggnad, som för sin del främjar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och deras ställning. Att den befintliga miljön inte är hinderslös är dock ett stort problem i Finland.  Diskrimineringslagen räcker inte ensam till att verkställa kraven i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att komma åt problemen med bristande tillgänglighet i den befintliga miljön, behövs preciserad och entydig förpliktande lagstiftning.


Den största delen av finländarna bor i byggnader som ägs av bostadsbolag. Enligt nuvarande lagstiftning är bostadsbolagen inte skyldiga att främja tillgänglighet eller ens att genomföra de rimliga anpassningar som en person med funktionsnedsättning behöver. Under kommande regeringsperiod måste det ske en ändring i det här och i den bristande tillgängligheten i den befintliga miljön. Det kan till exempel innebära att det skulle finnas en skyldighet att genomföra enkla ombyggnader som främjar tillgängligheten vid befintliga offentliga byggnader och gatu- och utemiljöer och att bostadsbolagen förpliktigas att främja likabehandling. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förpliktigar redan nu Finland att identifiera och åtgärda problem med hinderslöshet och tillgänglighet, till exempel vad gäller byggnader och vägar.


När man redan i planeringsstadiet förstår människors olika behov, kan man skapa miljöer som samtidigt är kostnadseffektiva och tillgängliga. En välplanerad tillgänglig lägenhet passar alla: äldre personer kan bo kvar hemma, personer med funktionsnedsättning kan leva ett självständigt liv och barnfamiljers vardag blir enklare. Tillgängliga bostäder och byggnader är också långlivade tack vare att de är enkla att ändra och de behöver inte heller med tiden omfattande renoveringar. Tillgänglighet handlar inte om att betjäna specialgrupper. Tillgänglighet handlar i första hand om bra, funktionella lösningar, som betjänar en stor grupp av människor. Ett tillgängligt samhälle innebär inte att någon av oss måste avstå från något, det är till nytta för alla. 


Centralt för politiska beslut som gäller människor med funktionsnedsättning ska vara att säkerställa självbestämmanderätten, respekt för människovärdet, delaktighet i samhället och likvärdighet. Tyvärr ser vi i vårt arbete om och om igen att man inte kan eller ens vill beakta personer med funktionsnedsättning, hinderslöshet och tillgänglighet som en del av människors och samhällets mångfald.


För att rättigheterna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning ska förverkligas i praktiken i vårt samhälle, krävs det aktiva åtgärder av lagstiftarna, förståelse för funktionsnedsättningarnas mångfald på våra olika samhällsnivåer, medvetet skapande av ett hinderslöst och tillgängligt samhälle samt att lagen tolkas på ett sätt som främjar de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Riksdagen instämde med denna tanke när man i februari godkände betänkandet om diskrimineringsombudsmannens berättelse.


När valet närmar sig blir också frågan om alla röstberättigades jämlika möjligheter att delat i valet och i valdebatten aktuell.  Hur kan vi få också personer med funktionsnedsättning att ställa upp i valet? Om människorna upplever att kandidaterna inte representerar dem som människor och kanske inte heller deras värderingar, kan man inte heller förvänta sig en hög röstningsaktivitet. För att det ska vara möjligt för alla att delta i valet, förutsätts att också valevenemang och röstningsställen eller valmaskiner verkligen är hinderslösa och tillgängliga. 


I alla riksdagspartiers valprogram finns det någon slags anteckning om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och/eller tillgänglighet. Trots detta lyser ämnet med sin frånvaro på de stora valarenorna.


Alla gynnas av att stärka likabehandlingen och delaktigheten för personer med funktionsnedsättning och detta ska också synas i valet. 


Blogg

 

Detta är diskrimineringsombudsmannens blogg. I inläggen skriver diskrimineringsombudsmannen och byråns personal samt utomstående skribenter om teman med anknytning till ingripande i diskriminering och främjande av likabehandling.

Man kan kommentera inläggen, men alla kommentarer modereras innan de publiceras. Vi accepterar endast sakliga kommentarer som respekterar var och ens människovärde.